It's over...

Ja inte får man vara lycklig länge inte...
Trodde att det här med Andreas var för bra för
att vara sant..
Å de visade sig att det var det också =(
Fick ett sms förra onsdan där han skrev
att han hade funderat under veckan och ville
prata med mig när jag hade tid
(satt och pluggade med en polare)
och att det gällde oss...
Fattade på en gång vad som va på g..
Ringde upp honom och han sa att han ville
att vi skulle ligga lågt, för han tyckte
att allt hade gått för fort...

Ligga lågt = Göra slut

Höll mig knappt från tårar under samtalet
men efteråt kom niagarafallen =P
Grinade så jag trodde ögonen skulle
ramla ur... Han ringde upp senare och vi
diskuterade allt och visst tycker jag också
att det gick lite fort, men inte så att det
kändes konstigt, men vi är alla olika...
Vi bestämde att vi ska ses och höras
och vara vänner...

Efter detta är det han som har hört av
sig först, varenda dag sedan dess....
Det är precis som innan vi blev tillsammans,
vi pratar om allt, har kul...
Så på så vis e de ju bra, men det är inte rätt..

Jag vet ju vad jag vill,
har ALDRIG känt så här för någon annan!
Vet att det är honom jag vill han!
Men just för att jag älskar honom så
oerhört mycket så respekterar jag
hans beslut..
Han måste få den tid han behöver
för att värma sina kalla fötter =P

Men...

Det är jobbigt att bara vara vänner,
men så länge det är för att det fortfarande
finns en chans att det blir vi igen
så är det värt det...
Men kommer han och säger att det inte
finns ngn chans för oss,
så kommer jag inte klara att va bara
vän med honom, visserligen så
kommer vi att möta på varandra,
men det ska man väl klara av...
har ju inte så mkt till val..
Så känns det just nu iaf,
you never know
things change!

Jag älskar dig Andreas
jag hoppas du vet om det!

Puss och Kram Skumbanan