i helgen kom jag till en häpnadväckande insikt hos mig själv... tack vare, eller på grund av, en kompis som måste ha ett diplom för "amatör psykologi" eller nåt... för fan va han e bra ;)

just då kändes det tokbra, men när jag en kväll i veckan började rannsaka mig själv kom jag till insikt om att jag ska ge blanka fan i kärleken i år...!!!

Av fem seriösa förhållanden resulterade tre av dom i att mitt hjärta gick itu... De två som inte resulterade i detta va de två långvariga förhållandena... knäppt eller hur!!?! och det knepigaste av allt är att förutom mitt livs första kärlek (han måste ju va värst att komma över) så är den personen som jag har svårast att släppa, den personen som jag var tillsammans med kortast tid... Detta har jag nog vetat innerst inne, men de senaste dagarna har jag rannsakat mig hit och dit och insett att så här är det... Inte för att jag tänker göra nåt åt saken... det är ju så länge sen... jag får helt enkelt stoppa allt sånt här jox i en låda inne i huvet och tejpa igen den ordentligt...



och när jag kommit till insikt om allt detta fattade jag beslutet att jag ska ge blanka fan i kärleken, iallafall tillsvidare... för jag orkar inte med ett brustet hjärta just nu... känns som det fortfarande inte har läkt av alla turer... vem vet... det kanske aldrig läker, det kanske är något man måste bära med sig...

det var egentligen inte meningen att jag skulle häva ur mig om detta här, men det blir så iallafall...

ibland är det bara så najs å få skriva av sig allt sånt här...


nu ska jag ta en dusch, fylla på kaffekoppen, och försöka få nåt gjort idag! tvivlar starkt på det, men vi provar!


Puss och Kram Skumbanan